hanniib

Okej, dags att erkänna för bloggen att jag har en rädsla, och det är: Nattfjärilar. Äckliga små varelser som är stora, gråa, håriga, sprattlar som tokar och skrämmer vettet ur mig.

Så ikväll efter en rolig konversation på msn med min kära vän Anna skulle jag äntligen lägga mig och sova...trodde jag ända tills jag kommer in i mitt rum. Ser att en nattfjäril flyga omkring i mitt rum. Eftersom jag är ensam hemma var jag såklart tvungen att själv ta tag i problemet... Tog därför en toarulle och försökte fånga den, när jag väl lyckats så börjar den sprattla och flaxa, uuusch! Såklart börjar jag skrika samtidigt som jag kastar iväg rullen med fjärilen i.. inte särskilt smart, för då var jag tvungen att fånga den igen.. Ja, tuffade till mig lite och tog tag i den, sprang fortare än fan till dörren och kastade ut hela rullen. Kom på att jag är förkyld, så skulle liksom behöva rullen under kvällen, och dessutom var jag kissnödig så var ändå tvungen att gå ut och möta fjärilen. Öppnade dörren och vips, satt den där på golvet, facet mot mig.. Jag vart rädd och tänkte springa förbi, men självklart börjar den flyga och sprattla. Jag skrek mer, men som tur var så blev den intresserad av den tända lampan i taket. Så kunde lugn och ro gå tillbaks till mitt rum sedan, dock är jag inte trött längre, bara uppjagad och mitt hjärta slår så snabbt! Att man kan vara så rädd för något så litet????