Nu kan jag inte hålla mig längre
Nu känner jag att jag måste berätta en sak för alla mina tjugotvå läsare. Det är inte lätt men det är något jag måste göra. För att ni ska förstå tänker jag börja med en liten berättelse om två väldigt speciella pojkar:
De två små pojkarna
Det var en gång två små, vackra och väldigt speciella pojkar. Den ena hette Hanna och levde helt innesluten i en fin men smått upp-och-ner-vänd fantasivärld. Hon trodde att sträva hundar var håriga katter och att gamla rynkiga damer med rullatorer var stränga lärare med en ytterst misstänksam pekpinne. Hon trodde också att alla knotiga träd var KK:s (s.k. knullkompisar) och hade det trevligt i skogen hela dagarna.
Den andra lilla pojken hette Anna. Hon tyckte om starka färger och vilda blommor. Hon älskade att sitta i skuggan under ett träd med lugnt svajande trädkrona och sniffa majjablommornas söta och behagliga doft. Detta utnyttjade hon sedan i sina konstverk av smått psykadelisk art.
Berättelsen om de små pojkarna börjar den dag som senare skulle bli känd som dagen de upptäckte "the gayness". Denna dag befann sig de båda små pojkarna på stan där de träffades och började prata. De fann båda genast den andra väldigt intressant. Efter ett tag började de smeka varandras kinder med sina lurviga tår.
Eftersom att Hanna levde i en fantasivärld så trodde hon naturligtvis att pojken Anna var en tjej, så han pussade honom på munnen och kände till sin förskräckelse därigenom ett litet pirr mellan benen. Snart insåg han dock att pirret - som han aldrig upplevt förut - var helt naturligt. När han sedan återgav det inträffade för sin pappa var dennes reaktion:
Den andra lilla pojken hette Anna. Hon tyckte om starka färger och vilda blommor. Hon älskade att sitta i skuggan under ett träd med lugnt svajande trädkrona och sniffa majjablommornas söta och behagliga doft. Detta utnyttjade hon sedan i sina konstverk av smått psykadelisk art.
Berättelsen om de små pojkarna börjar den dag som senare skulle bli känd som dagen de upptäckte "the gayness". Denna dag befann sig de båda små pojkarna på stan där de träffades och började prata. De fann båda genast den andra väldigt intressant. Efter ett tag började de smeka varandras kinder med sina lurviga tår.
Eftersom att Hanna levde i en fantasivärld så trodde hon naturligtvis att pojken Anna var en tjej, så han pussade honom på munnen och kände till sin förskräckelse därigenom ett litet pirr mellan benen. Snart insåg han dock att pirret - som han aldrig upplevt förut - var helt naturligt. När han sedan återgav det inträffade för sin pappa var dennes reaktion:
"Du min lilla homofob, du är gay. Lev du ditt liv med blommor och bin och kom inte tillbaka hem."
Då bestämde sig lilla Hanna för att följa faderns råd. Hon begav sig hem till lilla pojken Anna och sade att de var gay. Detta resulterade i att hon direkt flyttade in till pojken Anna som i sin tur biter lilla pojken Hanna i rumpan och sätter upp henne i taket för vidare perversiteter. De lever lyckliga i alla sina dar.
Slut
Slut
Det jag ville säga med ovanstående lilla saga var att jag härmed kommer ut ur garderoben; jag är homosexuell som ett bi! Tack och adjö för denna gång, hoppas vi ses på anonyma rumpsmakare.
